Stolt 100-åring i ny skrud

En hisnande plåtutmaning i höjden

Gud såg vi inte skymten av – däremot en nyförgylld kyrktupp på några centimeters avstånd – som jag sent ska glömma. Renoveringen av Högalidskyrkan på Södermalm i Stockholm är på flera sätt en riktig höjdare. Men främst är det ett avancerat och tidskrävande plåtjobb och ett möte med unga plåtslagare som gör skillnad.

Bygghissen stannar med ett ryck vid kanten av teglet, där de två tornen tar vid. Plåt & Vent Magasinet gör ett nedslag vid Högalidskyrkan, för att försöka få ett grepp om omfattningen av en mycket krävande renovering. Den i särklass största sedan kyrkan invigdes den 10 juni 1923.

Den sista biten upp till tuppen i det norra tornet är det trappsteg, gissningsvis cirka 20 meter. Samtidigt som byggställningen förstås är säkert byggd infinner sig en ovan känsla och en viss osäkerhet i att vistas på en höjd närmare 80 meter över marken. För att jag är ovan med höga höjder.

Men för de unga plåtslagarna John Norberg och Joakim Lang är det en dag på jobbet. Med vana och bestämda steg går de uppför trapporna före mig och fotografen. För mig infinner sig, med skräckblandad förtjusning, en episk känsla av att få förmånen att vara högst upp i Högalidskyrkan.

Jag lägger handen på den nyförgyllda tuppen och njuter av en fantastisk utsikt över Stockholm. Högst upp i det södra tornet, som är en dryg meter högre än det norra tornet, jobbar förgyllaren med bladguld för att renovera korset.

Sten föll ner inne i kyrkan
Men låt oss berätta historien från början. Saxat ur Högalids församlings skrift: ”Mitt under pågående högmässa sommaren 2017 faller plötsligt en sten rakt ner på altaret.” Det var en stark signal om att Högalidskyrkan måste renoveras. Efter händelsen visade en förstudie att kyrkan var sliten, både invändigt och utvändigt. En omfattande renovering inleddes i början av 2021.

När vi besöker Högalidskyrkan i slutet av augusti 2023 har renoveringen pågått i cirka två och ett halvt år och den närmar sig slutet. Arbetet vid det norra tornet där tuppen stoltserar längst upp är avslutat. En dag efter att vi var där revs ställningen. Några detaljjobb återstår vid det södra tornet där korset är närmast himlen. Snart kommer även ställningen vid det södra tornet att rivas och tuppen och korset få vara ifred igen. Utan att någon människa kommer upp och stör.

I mars 2021 inleddes rivningen av plåten på kyrkans utsida. Sedan plockades inredningen bort, alla armaturer och bänkar. Det enda som var kvar var Jesus på korset och altaret. Golven revs upp och nya golv lades med golvvärme under. Ny värmecentral installerades och taket under kyrkan höjdes med en meter för att nya kontor skulle inredas. Tegelfasaden rengjordes och fick ny fog.

Ny plåt
Kyrktakets kopparplåt som lades dit på 1930-talet, då det ersatte teglet som först satt där, har förutom en mindre renovering på 1980-talet suttit orörd sedan dess.

– En förutsättning för att jobba tryggt på taket var att se till att förankra byggställningen ovanför teglet, det vill säga där tornen börjar. Ett arbete som visade sig vara tidskrävande och avancerat, säger blockchefen Tor Hofsjö, In3prenör AB.

Han berättar att det inte fanns någon dokumentation på vad träkonstruktionen tålde. Tillsammans med expertis från konstruktörer och annan specialkompetens förstärktes tornen invändigt med stålbalkar och spännband. Förankringen av byggställningen skedde med bultar och kemankare i teglet.

– Kopparplåtens skick var förutom vid några ställen inte akut eftersatt. Men det var ändå dags att byta ut kopparplåten på taket eftersom den hade släppt från sina infästningar på många ställen, på grund av att infästningen hade rostat sönder. Det betydde att taket riskerade att blåsa ner, fortsätter Tor Hofsjö.

När det gäller plåtjobben konstaterar han med både allvar och ett skratt:

– Det går inte att anlita vilka plåtslagare som helst till det här krävande och omfattande jobbet. De är därför handplockade.

Handplockade plåtslagare
Vid renoveringen av kyrkan har flera plåtslagare deltagit. Två av de plåtisar som har handplockats kommer från den anrika plåtslagerifirman Bång & Lewerth, en av Sveriges äldsta plåtfirmor. Eller kanske den äldsta?

Plåtslagarna Joakim Lang, 31, och John Norberg, 25, konstaterar att deras insats vid Högalidskyrkan är väldigt utmanande och svårare än många andra jobb som de tidigare har utfört. Trots att de är unga har de hunnit med att jobba med renovering av kyrkor tidigare. Att få förtroendet att jobba med Högalidskyrkan är förstås ett bevis på hög plåtkompetens.

– Vissa moment här kräver lite is i magen och är en konstant problemlösning. Ingenting ser likadant ut. Jobbet är väldigt speciellt och vi har plockat ner alla rör och kupor och tagit in dem på firman för att fixa till alla skarvar som hoppat ur och riktar alla svepen och lött om alla stift, berättar John Norberg.

I övrigt var underlaget till stora delar i fint skick och hade bara ett fåtal rötskador där träet byttes ut.

– I början testade vi oss fram och tillverkade allt på plats i en fältverkstad vid kyrkan, men när vi var varma i kläderna och kände oss trygga tillverkade vi allt på verkstaden. Det går mycket snabbare eftersom vi har en automatiserad sax och en gradsax där.

Vad krävs för att utföra denna typ av arbete?

– Det är definitivt viktigt med stor erfarenhet, vilket vi har fått genom åren, där jag har lärt mig mycket av mina äldre kolleger, konstaterar John Norberg.

Vilka har varit de största utmaningarna i det här projektet?

– Fönsterblecken och kuporna är bland det svåraste som vi har gjort här. De är gigantiska. Och alla rundningarna ska in i spåren, även på sidorna. Sedan ska ett fästbleck sitta framtill. Det kräver att längden och bredden stämmer med alla spår för att det ska sitta tajt mot blecket.

– Den här typen av jobb är också svåra eftersom vi aldrig tidigare har gjort de här momenten. Sådana här jobb dyker ju nästan aldrig upp, vilket betyder att vi måste lära oss vartefter. Samtidigt klarar vi vid det här laget allt. Ingenting är omöjligt, konstaterar Joakim Lang och John Norberg.

Vilken är er drivkraft som plåtslagare överlag och i detta arbete?

– Det historiska avtrycket är relevant i jobbet som plåtslagare. Den plåt som vi sätter nu hoppas vi kommer sitta kvar i mer än 100 år. Eftersom vi har bättre metoder i dag mot tidigare siktar vi på att det kommer hålla så länge som i 150–200 år. Det är också roligt att gå tillbaka i tiden och jobba med de här gamla metoderna, eller snarare gamla lösningarna. Det är skillnad mot när de monterade plåten för 100 år sedan. Infästningen är bättre i dag. Vi kör rostfri skruv i stället för spik. De hade järnspik. Bara där är det jättestor skillnad. Rostfri skruv sitter betydligt längre än järnspik.

Märks det några fler skillnader i hur plåtslagarna jobbade för 100 år sedan jämfört med i dag?

– Plåtarbetena ser för det mesta bra ut, men på vissa ställen har de gjort som vi aldrig skulle göra det. Det ser lite slarvigt ut. Men det var normerna då, de använde till exempel iklipp på vissa ställen, där vi ser till att få en hel fals när vi byter plåten. I dag ställs det lite större krav än när plåten lades då. Vi gör det lite mer grundligt. När vi kom upp i tornet var sjoken väldigt stora, det hade bildats sprickor i plåten och det hade bucklat sig. Det syns inte nerifrån, men det är ju såklart inte bra. I sprickorna kan det komma in vatten, oftast inte tillräckligt mycket för att träet ska skadas eftersom fallet är så bra. Men på vissa ställen har det läckt in vatten framtill på kuporna, där var träet ruttet in mot stommen. Där var vi såklart tvungna att byta träet. På norra tornet var trä ruttet under en kupa. På södra tornet var det ruttet under tre kupor faktiskt.

Vilken typ av koppar satte ni på tornen?

– En koppar som är förpatinerad, som ska efterlikna gammal koppar, för att den inte ska se ny ut. Nordic Green heter den. Vi ville hellre att vanlig koppar användes som ärgas på riktigt, sedan kanske den ändå inte gör det nuförtiden? Men det är ju alltid roligare när det syns att ett jobb har utförts – med koppar som lyser upp.

Vad vill ni säga till andra personer om plåtslageriyrket och om känslan av att vara på så hög höjd och arbeta?

– Det är den bästa arbetsplatsen jag har varit på. Jag älskar höjder och det här jobbet. Det är friheten, du kommer upp högt ovanför alla, du är helt själv däruppe. Det är inget som stör. Du ser allting. Man kan koppla av och bara titta ut över Stockholm. Det är maffigt.

– Men framför allt blir jag aldrig uttråkad av att vara i så här stora och krävande projekt. Det är i stället en stor utmaning. Och jag kan vara stolt när jag går från det här jobbet. Det händer också att när jag är hemma funderar på hur jag ska göra jobbet som bäst. Jag brinner ju verkligen för det och det är ganska lätt att längta till jobbet när jag har den här utmaningen. Varje dag. Ju mer jag lär mig desto roligare blir det. När jag började jobba som plåtslagare för sju år sedan kunde det vara lite jobbigt, lite svårt och jag var ibland rädd för att göra fel. Men en dag klickade det. Det tog några år, det gör det, man går som ett frågetecken ibland, men sedan sitter det, säger John Norberg.

2024-03-13 - Industritorget