Hur kan Sverige bli världsledande på textilåtervinning?

Sammanfattning av almedalsseminarium

Under almedalsveckan bjöd Sysav in IVL, Naturvårdsverket och Re:newcell för att diskutera framtiden för textilåtervinning.

Stora mängder textil går idag till förbränning, lite återbrukas och bara några få procent materialåtervinns. Men det är åtgärder på gång, bland annat ett producentansvar på textil. Storskalig automatiserad sortering i Malmö kommer att kunna förse återvinningsföretag med exakta fiberblandningar. Och pionjärer i Kristinehamn återvinner textil till nya fibrer.

Efterfrågan på materialåtervinning av textil är stor globalt men endast en begränsad andel textil kan idag tekniskt materialåtervinnas. Det pågår dock många nya initiativ för materialåtervinning av textil i Sverige. Vilka metoder finns idag? Vad krävs för att få igång en storskalig materialåtervinning av textil? Dessa frågor ställde vi vår panel inför, här är en sammanfattning av seminariet i Almedalen.

Ett problematiskt material

Varför återvinns det så lite textil idag? En genomsnittlig svensk konsumerar runt 14 kg textil per år, varav en del samlas in för återbruk, och bara några få procent materialåtervinns. Hanna Ljungkvist Nordin från IVL förklarar att den textil vi använder idag är komplex: blandade fibrer, tryck, dragkedjor och annat som gör den svårare att återvinna än t ex en tidning. Komplexiteten gör att det lämpar sig dåligt för mekanisk återvinning. Den största delen av återvinningen idag är downcycling, där textilen blir putstrasor till industrin eller blandas med lim och blir bullerplank.

Vilka metoder för textilåtervinning finns? Förenklat kan man säga att det finns mekanisk och kemisk återvinning. Mekanisk återvinning är vanligast idag, man river ner materialet till fibrer. Problemet är att längden på fibrerna förstörs. Kemisk återvinning bryter ner materialet i beståndsdelar och för att sedan bygga upp igen i samma kvalitet. Händer mycket på det området nu, bland annat hos Re:newcell.

Jeans till exempel har ju sett likadana i årtionden, varför händer det inget förrän nu? – Det har inte funnits incitament, en kan ju tycka att cirkulär ekonomi är ett modeord, men jag tror att det nu börjar omsättas från snack till verkstad, säger Hanna.

Kommande producentansvar

Vad händer från myndighetshåll i Sverige? Naturvårdsverket fick ett textiluppdrag av regeringen och lämnade 2016 ifrån sig ett paket med åtgärdsförslag, mycket av det händer nu. En kommande kampanj, #textilsmart, som riktar sig till konsumenter, och förslaget på producentansvar som finns med i januariavtalet, säger Ingela Hiltula från Naturvårdsverket.

Hur ser ett producentansvar ut? Vi har ett antal producentansvar som rullar, bland annat på däck, förpackningar och elektronik. Den som sätter en produkt på svenska marknaden första gången blir ansvarig för återvinning, när det är förbrukat. Producenter går ihop i gemensamma insamlingsbolag som t ex El-Kretsen.

Men det fungerar väl inte helt oproblematiskt? När alla producenter kollektivt bär kostnaderna saknas incitament för den enskilde att designa bättre. – Det stämmer, säger Ingela, vi har inte riktigt sett den effekten än, men polluter pays som princip är bra. Det pratas även om producentansvar på EU-nivå, och det hade ju ställt ännu högre krav på producenterna. Textil är en global produkt, det finns knappt någon tillverkning i Europa längre. Att ställa krav på design för återvinning skulle innebära handelshinder, det är producentansvaret i sig som skapa drivkraften.

Hur kasserad textil kan bli ny textil

Vad gör Re:newcell? Företaget startades av tre forskare från KTH, som såg en ökande efterfrågan på textilfibrer gjorda av cellulosa, som viskos och lyocell. Skogsindustrin tillhandahåller det, men vi har också en stor mängd cellulosa i bomullskläder. De utvecklade en process för att ta ut cellulosan och återföra den till värdekedjan, säger Harald Cavalli-Björkman.

-Renewcell driver sedan 2018 världens första kemiska textilåtervinningsfabrik i Kristinehamn, och producerar något som kallas dissolving-massa. Våra kunder löser upp massan och gör textilfibrer igen, motsvarande jungfrulig kvalitet.

Vad driver efterfrågan? I det fossilfria samhället vi strävar efter ska skogen stå för mycket; förpackningar, bränsle, hus, och även textil. Det kommer att bli konkurrens om den råvaran. Dessutom har vi en ökad efterfrågan på textil generellt, med en växande global medelklass. Efterfrågan av cellulosafibrer kommer att fördubblas till 2030. Vi vill bygga fler anläggningar och hoppas att till 2024 kunna återvinna motsvarande hälften av Sveriges textilfiberkonsumtion. Det vi behöver är kapital, i Sverige är vi duktiga på att tänka ut och stödja innovationer i ett tidigt skede, kanske kan bli bättre på att även skala upp.

Storskalig optisk sortering snart verklighet

Alla tre på scen representerar organisationer som varit med i ett projekt kallat SIPTex. Vad är det?

– SIPTex startade som Vinnonva-förstudie om optisk sortering av textil, säger Hanna. Konsortiet har vuxit, vi har aktörer i hela värdekedjan med, producenter, avfallsbolag, myndigheter och återvinnare. Nu ska det upp i fullskala, och förverkliga storskalig sortering av textil. Det behövs för att hantera dessa stora flöden av textil som kommer att bli om vi får separat insamling av textil.

Anläggningen blir världens första i sitt slag och kommer att byggas av Sysav i Malmö. I fulldrift sorteras 16 000 ton om året.

-Maskinen kollar på plaggen med infraröda sensorer och ser vilka fibertyper det är uppbyggt av. Den kan programmeras för att sortera ut olika fiberkombinationer. Det innebär skräddarsydda lösningar till dem som ska återvinna materialen, säkra leveranser av högvärdigt material som faktiskt går att återvinna.

Vad betyder en storskalig sorteringsanläggning för ett företag som Re:newcell? Det skulle betyda väldigt mycket för oss, gör det möjligt att ta stora mängder konsumentavfall. Vi måste veta vad som är i materialen för att få en ren produkt ut. Dagens manuella sortering är väldigt dyr, även i lågkostnadsländer, automatisering gör att kalkylerna går ihop.

Aralsjöns återkomst

Om ni får drömma lite, hur ser ni på framtiden? Hanna – Jag hoppas att vi har ett annat förhållningssätt till kläder: vi lånar, delar, hyr kläder mycket mer. Att vi vårdar, lagar och lär våra barn att ta hand om sina kläder. Och när de ska återvinnas ska vi ha ett enkelt system där man vet att det man lämnar in blir nya kläder.

Harald -Storskalig bomullsodling kan upphöra, all cellulosa som behövs finns redan, ovan jord, i våra garderober. Kanske kan vi få tillbaks Aralsjön, som var världens fjärde största sjö innan den dränerades av omgivande bomullsodlingar.

2019-07-12 - Industritorget